fredag 25 maj 2018

Bilstropp

Igår var jag parkerad utanför marketen. En snedparkering. Medan jag och väninnan klev i och dörrarna var öppna - på min sida försiktigt öppnad eftersom jag hade en bil bredvid mej.Luft mellan min dörr och bilen.
Ägaren kom ut och kom runt sin bil och kikade efter hur min dörr var öppnad. Utan att säja nåt. Lär dessutom ha sett sur ut.
Trodde väl att tanten skulle a dängt dörren i hans Audisida. Arma bilstropp!
Han skulle bara veta hur försiktiga tanter är. Och dessutom - att det inte var nån tant han såg utan en bilvan vuxen kvinna. Som haft körkort och bil längre tid än han själv.




torsdag 24 maj 2018

Tanten

Om man räknar med dagens möte har jag träffat henne tre gånger. De två tidigare var på vintern då hon var på väg till simhallen. Minns att jag har hjälpt henne till en väntande bil då det var halt. Redan andra gången sa hon precis som idag - Pitkästä aikaa! Så vi hade nog korn på varann från första stund.
Hon är en tant på 89 år som bor i ett stort hus i Kappsäcken - vid gatan jag går på min morgonprommis. Idag blev det en lång pratstund. Hon berättade om förr i världen i Kappsäcken - om vem som bodde i de olika husen och om vad som hände där. Mycket handlade om tider före kriget - om henne som hade höns som hon nackade och sålde på torget, om folk med med väldigt exotiska namn och annars också om hur området var förr.
Oj vad det var intressant! Jag har ju alltid vurmat för Kappsäcken och har och har haft många bekanta i husen där. Och vad sånt här borde dokumenteras.
Mina vänner som bor i Kappsäcken och läser det här - ta kontakt med den härliga tanten så får ni veta mer om ert hus.


söndag 20 maj 2018

Sista pillret

Jag har alltid tyckt väldigt illa om att äta statiner. Alltså kolesterolmedicin. Det råder så många olika uppfattningar om dem. Och det tycks också vara olika uppfattningar beroende på vilken läkare man talar med.
Min har varit väldigt bestämd. Och jag har följt hennes anvisningar men klagat. Har ju inte känt av några biverkningar.
Nu har hon tydligen mjuknat. Senast vi talades vid hade hon dessutom hittat den räknare som tydligen har funnits länge - också på nätet. När hon la in mina värden kom hon till att jag omedicinerad har en ökad risk på 4% att drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar inom 10 år. Om risken är 10% ska man ta en diskussion med patienten. Så - då bestämde hon att jag kan sluta.
Äntligen! Blir intressant att se om jag märker nån förändring.
Slutade inte genast - hade ju ett antal piller kvar. Men ikväll tar jag det sista.
Välkommen du nya statinfria värld!




fredag 18 maj 2018

Manualer

Jag fungerar så att när jag köper nån ny manick - stor eller liten - så kan jag oftast själv. Dvs jag testar och prövar och startar och kör. Sen tar jag fram manualen för att hittar finesserna. Och gärna överlista tillverkaren.
Det har varit mycket nytt nu - spis, kyl-frys, soffa, dammsugare. Och alla har funkat - men alla har jag varit tvungen att kolla upp. Spisen - ugnsfläkten blåste  ut för varm luft vid luckan, kyl-frysens olika fack, dammsugarens munstycken (och hur man får dem bytta).
Och ännu har jag att läsa på om varmluftsugnens förträfflighet och det faktum att jag upplever att kylen har slutat tjuta om jag lämnar dörren öppen. Ja och sen måste jag hitta en skiftnyckel till soffans ben - den som kom med passade ine muttrarna så benen är påskruvade bara med handkraft.
Allt sånt här ska kollas nu medan garantin är i kraft. Och medan de minns mej och vad jag köpt - de duktiga gossarna på Gigantti. De har många goda råd.
Pröva själv men ta råd och lär dej finesserna. Det är min melodi.



lördag 12 maj 2018

Så misslyckad och älskad

Jag satte mycket tid på att välja soffa för ett antal år sedan. Hade hem tygprover. Valde bort butiker där de  värsta tuggummituggande "bilhandlarna" fanns, kollade noga tygets hållbarhet.
Men ändå tog det inte länge förrän tyget i sittdelen i min gula skönhet sprack. 6 veckor på reparation (i Lahtis om jag minns rätt). När den kom tillbaka tog det inte länge förrän tyget i den gula skönheten sprack. Samma procedur - 6 veckor utan sittdel. När det hände tredje gången orkade jag bara inte utan tog loss tyget och sydde själv. Och nu har det hållit.
Det är en bäddsoffa med superfin bäddmekanism. Tung som bara den. Ochdet är illa för den är så låg att ingen dammsugare ryms in under den. Hur kan man ställa till det så?
Tyget var ljust och känsligt och efter ett tag var den så fläckig att jag måste byta tyg på sitsen. Ett tyg som också blev fläckigt och nu är soffan täckt av en filt. Riktigt snyggt.
Men - så blev den nersutten. Sitter man två i den stjälper man nästan i famnen på varann.
Så - när det skulle bli ny fanns det några kriterier som skulle uppfyllas - tyget inte så ljust, sittdelen i separata kuddar - inte hela längden i ett, ingen bäddmekanism, tillräckligt höga fötter. Sån har jag beställt för mer än en månad sen. Och snart kommer den nog.
Men - jag kommer att sakna min gula! Den har blivit en famn för mej. Den var min trygghet under tider av sjukdom och död. När jag lägger mej i den - vilket sker ofta - känns det som att jag är hemma. Dessutom ryms jag fast datorn är parkerad i ena ändan av soffan. Och dessutom älskar jag den gula färgen.
Vad trist det ska bli med den magra brunaktiga nya soffan! Får hastiga tag ställa till kuddar som ger färg åt det hela.
Den fina bäddmadrassen ska delas itu och bli madrass i kolonihuset.
Men hoho - tänk att man älskar en soffa som är så misslyckad!