måndag 25 september 2017

Jag saknar Anttila

Sven-Erik Klinkman skrev in en Vbl-kolumn på temat Anti-nostalgi om varuhuset som försvann.
Litet vardagligare men dock i samma riktning vill jag föra fram min saknad.
Ett varuhus? Och ett så enkelt varuhus som Anttila? Ja, faktiskt - det kan man sakna. Kanske speciellt för att det inte finns något annat varuhus i stan. Men nog också till en del för att jag tyckte om att kolla Anttilas utbud. Säsongsväxlingarna på de olika avdelningarna. Heminredningen där det kom färger som matchade tiden. Och kläderna - de vanliga, enkla. Ny kollektion, ett nytt litet äventyr. Kosmetik - fast om den avdelning hängde ett moln av dålig lukt av nån anledning.Kunnigt folk på elektroniksidan. Tänk ett tidevarv hade de också en matavdelning.
Det var via postorderkataloger som man i tiderna bekantade sej med Kalle Anttila och hans varor. Och sen under studietiden billigvaruhuset i backen. "När skjortan blir smutsig går man till Kalle  och köper en ny", sa pojkarna. Nå, Anttila utvecklades en hel del efter det.
Det som Anttila var i Vasa - det som Klinkman också påpekar - var en plats där man kunde strosa och samtidigt kolla in. Sånt gör man inte med en massa småbutiker. De må då vara hur galleriaplacerade som helst.
Vill ha Anttila åter. Eller ett annat varurhus. Men ett varuhus.










onsdag 20 september 2017

Gå försiktigt!

Jag cyklar inte - av rädsla för att skada mej om jag faller. Jag är mycket mån om att använda piggskor på vintern för att inte halka.
Och så händer det då - inomhus i mitt eget hem. Jag faller. Och det lär väl varadet vanligaste stället att falla på.
Jag skulle bara. Kurvade från toa mot köket och steg troligen på en sko som var nåstans på min kurvväg. På ett halt golv. Och plötsligt kände jag att jag inte hade nån makt att hålla emot. Jag föll ihop på golvet.
Hade dock änglavakt. Det enda som slog i nånting var vänster armbåge. Det onda jag känner i höger sida är nog bara en muskelsträckning. Känns bättre idag och jag kan röra mej normalt.
Litet kusligt att tänka hur snabbt det kan gå. Och hur ödesdigert resultatet kan vara.
Tänk en äldre person som inte kan ta sej upp från golvet, kanske förvirrad efter fallet. Igen - efterlyser enklare larmanordningar än de som bjuds ut idag.
För mej var resultatet efter fallet det att jag igen fick tänka - Gå långsamt!




måndag 18 september 2017

Det klara och det enkla

Ibland blir det bara så bra. Mitt i vanlig vardag. Pensionärsvardag.
Hade bestämt med väninnan att upprepa det vi gjort ett par gånger tidigare. Plocka lingon tillsammans. Ute i schärgårn där hon bor. Och redan färden dit kändes så trevlig - nu visste jag att jag skulle hitta. Vägen upp till huset hade fått en namnskylt. Och rekord blev det. Körde bara ett par meter för långt.
Inte så mycket lingon i närmiljön så vi tog bilen en bit och vandrade resten till stället där de lingonröda tuvorna fanns. Och oj vad de var röda i år de där tuvorna. Inte så oländigt att gå heller. Vi kunde umgås och småprata medan vi plockade. Kaffepaus med ostmackor av hembakt bröd. Gudomligt. Och det doftade höst och skog. På kort tid fick vi vad vi behövde och hemma väntade ännu en bonus - att kunna sitta ute på husets trappa och rensa lingonen.
Det låter kanske inte som nåt särskilt men det var det bara. Och meningsfulla diskussioner som förgyllde det hela.
Tack för dagen.
Nu ska de rensade köras i matberedaren - och sen kommer det jobbigaste - hitta plats i frysen. Kan väl kallas ett världsligt problem.




torsdag 14 september 2017

Påhopp

För första gången under alla mina pass som hungerdagsvakt blev jag idag påskälld. Eller rättare sagt - jag i min roll som insamlare för terrororganisationen Röda korset. Som tar in dem i landet, de där som skjuter finlädare i Åbo. Han höll på en bra stund, den magerlagde mannen. Han var arg. I min roll som insamlare kunde jag inte ta diskussion med honom. Efter ett tag sa jag bara att jag inte tänker ta någon debatt med honom och så småningom gick han.
Det kändes litet konstigt. Att han var så fylld av sina negativa känslor att han måste gå lös på en oskyldig insamlare.
Att det finns folk med negativa känslor till Röda korset och andra hjälporganisationer vet jag förstås. Jag är bara inte van att höra nån verbalisera dem.
Nå, faktiskt så läste jag en tråd i Puskaradio Vasa härom kvällen. En tråd som startade med att en förälder puffade ur sej nåt om barnet som hade kommit från skolan och berättat om att klassen ska samla in pengar till hungerdagen. Puffade om Röda korset, kan man nu lita på det, det mesta går väl till omkostnader och chefslöner. Efter det hakades det på i samma stil och blandades saligen ihop det mesta. Någon stod upp för Röda korset, redde ut och tog reda på fakta, länkade till bokslut och försökte få det hela på rimlig bog igen. Men det var nog ett vulgärargumenterande utan like.
Det verkar vara så att man får ladda upp med sakargument och ha dem i beredskap. Man får tydligen räkna med påhopp - också på den organisation som de flesta ändå brukar hänvisa till som pålitlig. Jag är väl nog för blåögd och tror gott om folk.
Och - ja - jag kommer att fortsätta hjälpa Röda korset att hjälpa.




tisdag 12 september 2017

Some-ansvarig

Denna vecka har jag ansvar för uppdatering på församlingens Facebooksida och Instagramkonto. Det finns ett system där de olika sektorerna  - typ kantorer, präster, diakoni - ansvarar för detta, en vecka per sektor. Dvs en person som representerar sektor gör uppdateringarna.
Och, tjo, där fanns plötsligt också församlingsrådet med. Jag blev tillfrågad och som ni vet gillar jag ju sånt här jobb - fast jag tvekade litet först. Men - bara man inte gör det för pretentiöst är det bara trevligt. Och det tycks hända en hel del i mitt liv som jag kan och vill publicera.
Min församling är super på information. Vår informatör J är så på bettet. Värd allt beröm.
Och att man sen har ålagt andra att bidra - det visar på att men har insett hur viktig informationen är - och speciellt den som kommer ut via sociala medier. Att det dessutom är helt "vanligt" folk som uppdaterar gör att det blir en variation.
Gå gärna in och gilla sidan på Facebook om du inte gör det redan. På Instagram heter vi vasasvenskaforsamling.