Miss Vasa

Det ska på byggmässan i Botniahallen - när den nu sen kan vara - utses en miss Vasa som ska representera staden i olika sammanhang. Man må hur mycket som helst betona att det är den sociala sidan, den utåtriktade sidan som är det viktiga men så länge det heter miss Vasa lägger jag tummen ner. Det luktar gammaldags unkenhet, gubbighet, reklamfinansierade tv-kanaler, amerikansk glamour - you name it! Kanske staden behöver nån att plocka fram när det ska representeras - vad vet jag - men den som ska göra det ska nog inte utses i nån misstävling. Hen skulle behöva vara en språkkunning, allmänbildad, utåtriktad typ som kan röra sej i alla kretsar. Men jag antar att det inte skulle vara tillräckligt spektakulärt för att nån skulle vilja finansiera det hela. En misstävling ger litet glamour åt en tråkig byggmässa och finansiärer störtar till. Men företagsreklam kan väl ändå inte hänge med ut i representationssvängen? Som sagt - tummen ner!

Mindfulness

Mindfulness - vara närvarande i nuet. Det är nåt som ofta lyfts fram för att hantera stress och annat otyg. För att skapa harmoni. Jag är så fräck att jag vill påstå att det är tvärtom. Omöjligt att uppnå mindfulness om man inte är i någon sorts harmoni med sej själv. Upplev naturen, koppla av vid en kopp te... Se själv listan nedan. Om man inte är i harmoni med sej själv tuffar man bara på utan att se det man borde se. Fullmånen, aj ja var det sånt? Dofterna i naturen? Vaddå , missade jag visst. När man inte är i harmoni glufsar man bara i sej dagens timmar och tar inte in det fina i de timmarna. Tror jag. Skulle gärna komma tillbaka till mitt liv där jag inte behöver bli påmind om fullmånen via fina bilder på Facebook.

För den som är mottaglig - så tycker mindfulnessheten att man ska se livet

Mindfulness i praktiken

Prova mindfulnessövningar i vardagen:

• Följ tre in- och utandningar när du känner dig uppjagad eller stressad. Vänd hela din uppmärksamhet mot andningen.
• Börja med att sitta stilla i fem minuter och koncentrera dig enbart på in- och utandningen. Upprepa varje dag. Efter lite träning går det att stå en stund var som helst, i kön, när du handlar eller på bussen.
• Sitt stilla och njut länge av en kopp te eller kaffe. Känn doften, smaken, värmen … Blunda om det är lättare.
• Naturen kan hjälpa dig att känna nuet – uppmärksamma ljud, dofter och färger under en skogspromenad.
• När du befinner dig i en känslosam situation, stanna upp och upplev din andning för att kunna möta det svåra. Utforska hur det känns i olika delar av kroppen utan att värdera din upplevelse. Bara notera och se vad som händer, ögonblick för ögonblick.
• Ta en promenad utan klocka, utan tid att passa. Öppna alla sinnen – ljudet av fågelkvitter, vindens smekning mot din kind, solens varma strålar eller regnets våta beröring. Känner du doften av årstiden?
• Stanna då och då upp och observera din omgivning – och var närvarande i det du uppmärksammar. Om du till exempel går i en park och ser hur mycket blommor som finns i en rabatt noterar du hur dina sinnen registrerar detta.
• Om du har spänningar eller lindrig värk, möt obehaget genom att sitta eller ligga ner och samtidigt uppleva både andningen och förnimmelsen av spänning eller värk i kroppen. Observera hur kroppsförnimmelserna kommer och går, hur de ständigt förändras.
• ”Kura skymning” en skön kväll, se skymningen falla och solen gå ner. Notera färgskiftningar och ljuden omkring dig.
• Känn dofterna när du lagar mat. Se grönsakernas färgnyanser, känn smakerna, tänk på vad du gör i varje moment. Hur känns det att skära igenom löken? Gör det till en daglig vana att vara närvarande när du till exempel lagar mat, sitter vid matbordet eller dricker en kopp te.

Saknar redan

Ikväll flyttar katten tillbaka till huset. Känns jobbigt. Jag skulle vänja mej vid oron över att hon inte ska klara sej ensam i mitt hem långa pass för jag vet att hon gör det. Jag skulle vänja mej vid tanken på att hon är undersysselsatt - för jag ser att hon inte verkar lida. Trots att det ju är helt självklart att hon njuter mer i sina tassemarker på landet. Men det som jag inte vänjer mej vid är att bli väckt på nätterna. Redan utan det är min nattsömn av den art att jag är på gränsen till vad jag klarar av. Och att bli väckt extra är ingen höjdare. Men jag tycker så om att ha henne och att ge henne kärlek. Och att få den rena kärlek som ett djur kan ge. Jag blir gråtfärdig och ja, erkänner att jag gråter. Men jag förstår ju att det är en annan gråt jag gråter. En gråt som kanske inte har gråtits färdigt. Det är en annan saknad och ett annat avsked som det lilla ljuvliga livet har fått upp till ytan. Och det är egentligen renande.
Och Missan är det inget fel på. Maken till anpasslig katt har jag aldrig sett. Gå i koppel, gå på lådan mitt i sommaren, vistas ensam inne i 64 kvadrat när man är van att ströva fritt. Att vara med en ny människa. Allt har hon klarat med den äran. Och jag har aldrig upplevt en sån människonära och kelen katt. En verklig tröstare.
Nu hoppas jag att hon med diverse arrangemang ska klara sej på landet och hoppas att få träffa henne där.
Och jag är beredd att ta henne på nytt om det behövs - kanske min sömn stabiliseras när det blir höst på riktigt. Gulle Missan! Känner ju nog nånstans att jag sviker henne.

Om försäkringar

Undrar om det i vårt samhälle finns någon djungel som är så ogenomtränglig som försäkringsvillkorsdjungeln. Litet olika vinkling och en smula paketering gör att det är helt omöjligt att jämföra. Pris och det man får. Dessutom är det för mej (tack och lov) helt oprövat vad man får i verkligheten. Där har man ju hört om besvíkelser men också positiva saker.
Till saken hör att jag via min bank får en del bonuspengar som bara blir liggande. Han användas för att betala försäkringspremier i det försäkringsbolag som är lierat med banken. Har flera gånger försökt komma till skott för att på riktigt jämföra mitt gamla med detta försärkringsbolag. Den första gången föll det på att jag fick dålig betjäning på svenska. Och flera gånger på min ovilja att på förhand bokas tider. Och en gång på att jag inte förstod mej på villkoren när jag fick min första offert.
Tog mej samman, bokade tid, gick med mina gamla försäkringsbrev till nya bolaget - och kom hem som kund som bytt försäkringsbolag. Tyckte speciellt mycket om villkoren i fritidshusförsäkringen samt priset på Kasko-försäkringen (som dessutom är med 50% rabatt det första året). samt att det hela betalas med bonusar så långt de räcker.
Funderar nu också om jag ska ta en olycksfallsförsäkring också trots att jag har en via facket.

Projekt odlingslådor

Fick mina "Ikealådor" i söndags. Dvs min bror hade spikat ihop bräder, förborrat och tom försett mej med skruvar. Och bilen packades så det förmodligen var olagligt att köra. Såg inte så mycket åt höger - valde gator därefter.

Tänk att denna mängd bräder rymdes i bilen! Rödmålade för de har varit väggpanel. Vad göra åt insidan? Jag valde att täcka in med plast. Stiften i stiftmaskinen tog slut så det blev bara en låda som fixades. Tack och lov kan man säja för det var en hel del jobb. Bilden nedan visar plastandet.

Sen blev det dags att skruva. Och igen kunde jag inte annat än irriteras över hur opraktiskt det är vara

ensam. Skulle ha behövt nån som höll i. Och skulle gärna ha haft nån med mera styrka i skruvarmen. Och då jag vet hur behändigt det skulle ha gått med en skruvdragare. Men jag fick ihop det hela.

Ganska bra, va. Typ 2 m lång och typ 1 m bred. Och i den går det mycket mull. Men först bort gamla jordgubbar. Hålen i  plasten täcktes och först kompostmull, sedan mull av sämre slag. Många kärrlass.

Och sen överst 150 liter fin köpemull i plastpåse. Kunde ha lagt ännu mer men inte idag åtminstone.

Planterade bara på prov några plantor - tycker det är för varmt och torrt för stora flyttet. Sen när det är klart kommer plantorna i det gamla landet runt omkring att få vara kvar. Skulle så behöva ny mull de också.

Kattliv = nattliv

Inatt lyckades jag sova normalt till 4. Missan fanns i sängen men nånstans så jag inte märkte. Men tydligen väntade hon ren 4 på att jag skulle börja aktivera med för hon satt och kikade på mej och sen var det morgon. Gullande, ligga nära (har aldrig upplevt en katt som så gärna vill vara nära) och disreta antys´dningar om att det är så dags att gå upp. Försökte i något skede påminna om lådan - ingen respons. Inte nu heller trots att hon har ätit med god aptit. Hur länge är en katt utan att kissa och bajsa månne?

Cool katt

Jag tror att katten har lättare att vänja  sej vid omställningen än vad jag har. Nu har hon också fattat att hon måste använda lådan. Jag tycker jag beter mej så fånigt. Talar till den som om den skulle vara en människa. "Nu ska vi lägga brödet i ugnen". Vaddå vi. Och "Nu går jag ut, kommer snart tillbaka" till en katt som slött tittar upp från sin slummer på bastulaven. Och hur ska jag våga vända mej i sängen när det ligger en katt där? Klart jag vågar - den flyttar sej. Det är inte så lätt att lära en gammal tant sitta. Men det ska gå. För nog är det ju så herkkä att mötas av en gullig katt när man öppnar dörren. Och att få ha en kelsjuk liten en med sej i soffa och säng.

Första kattnatten

Missan kom, Missan undersökte huset och fann det tydligen gott för snabbt slog hon sej till ro. Gick ut på promenad för att testa hur hon klarade sej ensam. Tydligen bra eftersom hon var varm och go när jag kom hem. Mest var hon på balkongen. Och när det var läggdags kom hon med mej i sängen - som väntat. Och det var nytt för mej - nåt varmt vid fötterna. Når som ibland får behov av ömhet och kommer för att kela med mej. Nåt som ibland får en idé om att det är dags att röra på sej. Men man måste nog säja att natten gick bra. Bara vi nu får ett koppel ska vi träna att gå ut. Kanske för att bajsa för det tycks inte bli nåt av det på lådan...

Kattliv - inledning

Min tröstekatt, plätt-Fia, karusellkatten, Plättis - med det riktiga namnet Missan - vistades med mej en stor del av dagen igår. Sov mycket och djupt på en sten trots att jag surrade runt henne med mina sysslor. Men var desto mer i behov av närhet när hon var vaken. Vi somnade nästan båda två i sängen i uthusrummet. Tills matte kom med familjens hund. Då stack Missan. Det är så att Missan inte kan bo med familjen just nu - fuktrenovering. Och tydligen mår hon inte bra av att vara ensam hemma. Så vi började fundera på att Missan ska bo med mej - typ ett halvt år. Skulle ju vara alldeles underbart för mej som är för feg för att ta en egen katt. Bara nu Missan klarar av att bo med en person i en höghuslägenhet. Hon ska inte heller köras av och an så väldigt. Körde henne en bit lös i bilen igår. Ingen höjdare. Hon var överallt! I min korg - det ledde till att bilen skrek att säkerhetsbältet ska på. I fönstret, på ratten , runt överallt. Helt olycklig.
Sen är det också en annan sak med att ta Missan för en tid. Och det är att medvetet göra något som inte kör på i samma spår. Jag har ju en tendens att hemfalla åt att bara göra det som är rutin. Heja jag som vågar bryta mönstret!
Idag söndag har vi bestämt att Missan flyttar in ikväll. Lycka till Sippan och Missan!

Förfallet

Mitt torp märker att det inte finns nån karl att tillgå. Tyvärr är det ju så att det finns vissa saker som jag inte gitter ta itu med. Speciellt inte ensam. B var inte intresserad av trädgårdsarbete men kom glatt med när jag bad honom. Och när det gällde att hålla torpet o gården i skick var han alltid med. Nu börjar förfallet märkas. Det finns ett kullvält träd som jag bara inte åtgärdar ensam trots att jag har en elmotorsåg. Igår när jag kom låg humlestören - lång och präktig - på marken. Jag är urdålig på att få störar att stå stadigt. En kompost och ett trädgårdsbord har skattat åt förgängelsen i sommar. Men det skulle de nog också annars ha gjort. Trädgårdsmöblemanget är snett och vint. Det brukar B fixa varje sommar. Och dessutom är golvet i boden litet konstigt. Nåt stöd som gett efter? Känns litet fel. Att inte kunna ta hand om det man har. I och för sej är det ju världsliga saker men ändå...
För att muntra upp oss - en bild av en sak som inte förfaller utan bara faller - äpplena. Fins stora transparenter som tydligen tror att de är färdiga för de ligdger på marken då jag kommer. Har inte plockat ett enda från trädet ännu.

I have a dream

I år är det 50 år sedan Martin Luther King höll sitt tal med stort T. Ett tal som än i dag väcker känslor. Ett tal som inte borde ha behövts. Tänk att det under min livstid har funnits skilda lagar för färgade och vita. Skilda bussar, skolor osv.
M L King blev en så stark figur för mej. Jag var i tonåren - jag var mods med världssamvete. Och under ett av mina gymnasieår i slutet av 60-talet läste vi klass högt ur "Vägen heter icke-våld!" som King- boken heter på svenska. Tänk högläsning! I tur och ordning läste vi den starka texten som jag ju inte minns nu förstås. Påverkad blev jag. Länken nedan går till talet. Ett så snärtigt skrivet tal dessutom

http://historywired.si.edu/detail.cfm?ID=501

Videon var borttagen från You-tube.

Ei ihan vielä

På promenad med två brorsbarn i maj för flera år sedan. Diskuterade sommarlov. Storasyster på skolflicks-storflicksvis konstaterade att hon nog är helt färdig för sommarlov- Lillasyster (dagis/förskola-typ) sa: mä en oo ihan vielä valmis. Och det säjer nog jag också. med tanke på pensionen. Tänkte på det efter gårdagens fortbildning som jag upplevde så positiv. Jag vill vara med om att förbereda digitaliseringen av studentexamen och den nya antagningen till skolor efter gymnasiet. Tillsammans med mina härliga studiehandledarkolleger inom Vi7-gymnasierna. Tänkte på det idag efter en fredag ensam på kanslisidan. Det är viktigt att vara behövd. Och efter en härlig fredag med elevkontakter och en fin fredagssamling - som också innefattade träff med en fd studerande. Ett jobb där man helt klart är privilegierad. Och också är jag privilegierad på det sättet att jag får vara deltidspensionär. Se att jag inte är oumbärlig. Den dag jag ska gå i pension är jag beredd. Men fram till det ska jag njuta av att få jobba. Kunnes oon valmis.

Senior?

Ett svar på min blogg om sömnproblem (tack för all respons jag fått) var en länk till en avslappningskurs för seniorer. Tipsaren skyndade sej att säja att hen inte vill kalla mej senior. En jämnårig vän tog tag i den tråden och talade för senior-ordet. Så jag fick ta mej en funderare vad "åldersorden" har för betydelse för mej. Pensionär är ett ok ord för mej för det är sakligt och talar snarare om status än mental ålder. Får man pension eller inte. Men därmed är det också ytterst tråkigt och oanvändbart i många sammanhang. Medelålders är jag helt klart trots att jag inte riktigt vet var åldersgränsen går. Men sen senior - nä - det smakar inte bra i min mun. Att använda om mej själv alltså. Så gammal känner jag mej inte. Helt subjektivt förstås - både när det gäller ordet och mej själv. Tant är ett tufft ord och i mycket tror jag att jag tycker att tantepitetet passar mej. Men samtidigt använder jag begreppet tantvarning om sånt som är trist, låst, normbundet och så. Så inte passar det heller. Så det finns egentligen ingenting vad jag kan hitta på. För en som är 60+. Kanske du har nåt tips. Förr hörde jag till en grupp som kallade sej Unga vuxna. Kanske jag är en gammal vuxen nu. Nä, inte smakade det heller..

Brännässlans lov

Är med i en underbar grupp på Fb - Vilda ätliga växter i Sverige. Där finns de verkligt intresserade naturväxtätarna. Och de har prisat brännässlan i alla tonarter så till den milda grad att jag nu har vaknat och faktiskt skördat jag också. Och jag behöver inte göra som en i gruppen som odlar i kruka på balkongen - nej, jag har präktiga bestånd på torpet. Försöker hålla dem borta från egna domäner (med varierande framgång) men bortom gränsen finns de. Nu är de meterhöga och blommorna har gått i frö. Och det verkar som om fröna skulle vara ännu viktigare källa för nyttigheter än de torkade bladen så jag skördade bådadera. Och äter numera nässelfrön, 1 msk, på min kvällsfil. Har ganska litet smak. Bladen är på tork ännu och väntar på en omgång i mixern. Är inte så insatt ännu i nässlans fina egenskaper så jag lånar text från nätet.

http://carlg.org/nasslor.html  - här fick man nästan så man teg

Om att sova

Det har skrivits förr här i bloggen om dåliga nätter. Kan inte låta bli att ännu filosofera kring sömn - företrädesvis min egen dåliga. Det har varit så risigt-asigt-dåligt nu så det inte är sant. Det är ju så här att jag är störd av ljus, ljud och värme under stor del av sommaren. Nu börjar det lätta och jag försöker frenetiskt få slut på mitt användande av insomningspiller. Pillren togs i bruk när B var sjuk och det har bara inte gått att helt få bort dem. Tycker det skulle vara dags. Försöker jag så vaknar jag typ klockan 3, svettig och med hjärtklappning. Och nej - det är inte klimakteriet mer tror jag. Kanske jag slumrar in men i så fall ytligt. Sådan var natten till igår och det märktes nog under dagen. Senaste natt tog jag ett halvt piller och la mej i god tid och se, jag sov som en gris. Och vilken känsla en dag när man har fått en lång natt! Ni som sover - hoppas ni vet hur viktig gåva ni har. Oftast sover jag inte särskilt bra med piller heller... Börjar vara begränsande. Kan inte äta sent, känner mej trött och känner att jag ser trött ut. Vill sova!
Vet ett par saker jag borde åtgärda - borde lägga mej tidigt - typ före 22. Och borde lämna surfplattan i vardagsrummet. Och om det inte lyckas - låta bli att spela Wordfeud det sista jag gör på kvällen...

Till ett strykjärn

Kom att tänka på strykjärnen i mitt liv idag när jag stod och strök och njöt. Mina kläder hade varit ute på tork och doftade fint. Ja, strykjärnen i mitt liv och i mina anmödrars liv. De antika järn jag har på torpet - men en järnklump som togs ur järnet när den skulle hettas upp - på eld i olika former av spisar. Hett att hantera, hett att stryka med - ingen termostat där inte. Min mamma hann uppleva ångstrykjärn men nog hade hon också andra typer - både elektriska och av äldre modell. Minns stänkflaskor och strykdukar från barndomen.
Mina egna har alla varit elektriska och nästan alla ångjärn. Ett raffinerat som jag fick till min 40-årsdag kunde göra sladdlöst men den varianten var inte tillräckligt effektivt för mej. Höll i 20 år och skulle säkert ha varit i användning ännu om jag inte skulle ha glömt det på - det var visst nåt jag skulle kolla på datorn...
Märkte till min förvåning då jag köpte mitt nya att strykjärn ju inte kostar just nånting idag. Köpte på ett varuhus ett järn som var kraftigt rabatterat och har det finaste järn jag kan tänka mej. Vilken njutning att få ett skrynkligt plagg att bli slätt och fint - som nytt. Älskar att stryka och njuter av mitt fina nya järn.

Amerikakören

Vilken upplevelse det var att sjunga med och lära känna Projektikuoro från USA och Kanada. En kör som har övat tillsammans ett par dagar (repertoaren har fått för länge sen) och efter det far runt och uppträder i kyrkor. Bodde på Alkathemmet så därför blev vår kör inblandad har jag på känn. Ingen hade svenska som modersmål och alla hade inte ens finska. Ynglingen D hade franska som modersmål, hade läst engelska i skolan och börjat intressera sej för finska och sökte sej till den finsk-kanadensiska församlingen i Montreal. Och förstod finska.
Och deras sjungande då - de var så härligt spontana - till det inspirerade av sin livfulla dirigent. Hon accepterade inget sjungande rätt upp och ner. Själv otroligt skicklig på piano (och dragspel). Och på nåt sätt var stämningen så god och uppmuntrande. Och man var så glad över att vi var med. Under de tre dagar vi var med dem blev man på nåt sätt så nära att det kändes tråkigt att skiljas. En verkligt fin upplevelse som slutade med konsert i Trefaldighetskyrkan. En konsert som var så generös. Det viktigaste var inte att det blev perfekt, det viktigaste var känslan. Så fint när "fransmännen sjöng 2 verser av Vem kan segla på franska och hela kören kom med och sjöng på svenska. Och Täällä Pohjantähden alla betyder nog något särskilt för människor i förskingringen tror jag. Och det intressanta var att det var en väldigt finsk konsert där vi från svenska kören var med. Men så skulle det vara och det bjöd vi på. Och publiken tycktes gilla. Härligt!


http://www.xn--vasasvenskafrsamling-fbc.fi/home/kalender/korkonsert-?date=2013-08-18

Som turist

Är helt imponerad av mej själv! Har varit ute och tursistat för att visa gästen söderifrån vårt världsarv. Jag - som är det minsta turist man kan tänka sej. Men Replotbron måste man förstås visa en som inte varit i Vasa sen på 70-talet. Sagt och gjort. Kaffe i termos På Fjärdsgrundets grillplats. Fin vandring på promenadvägar jag inte hade en aning om. Vädret toppen - vind och sol. Kamerorna gick heta - för nog är den ju en sevärdhet, vår bro. Sen trodde jag att det skulle ta slut men nej - jag föreslår en färd ut till Svedjehamn. Och så blev det. Och hela köret - upp i Saltkaret, fisksoppa på Salteriet (där man faktiskt förberedde gudstjänst). Och sen raka spåret hem eftersom körövningen börjar om ett tag. En fantastisk utfärdsdag för mej och vad jag förstod - också för gästen. Att sånt. Det trodde ni inte!

Vad är en vänskap...

Har idag träffat en long lost friend. En man jag lärde känna under studietiden. En som jag inte efter det har haft kontakt med. Det handlar alltså om över 30 år. Nyligen möttes vi som vänner på Fb och eftersom han har "klassträff" i Vasa idag bestämde vi att träffas. De fem timmar vi satt på min balkong räckte nog inte till för att dela med oss av våra liv men en del hann vi med. Underbart och förunderligt hur familjärt det kändes från första stund. Som om vi hade träffats igår. Grunden från förr må ha varit gedigen. Vi kunde tala om vår glädje och sorg. Min sorg fick en stor plats i samtalet och jag kände mej mött och mottagen. Jag hoppas att han upplevde att han också blev mött i det han delade.
Och vi bara talade och talade. Samtalet böljade mellan tider från förr, mellantiden och nutiden. Det var gråt och skratt. Nog kan en människokontakt vara fin ibland! Äkta och ärlig - inget dösnack.
Och för mej - att få bjuda in någon i mitt hem och mitt liv - fantastiskt.
Vad är en vänskap - den behöver inte förklaras. Vi bara vet det - vänner vi skall förbli. Tack.

Det var bättre förr

Förr kom det två glada brev med trevliga specialerbjudanden. Boka på nätet - billigare, avgasmätning gratis osv. Men framför allt - en påminnelse om att det var dags. För besiktning. Sen kom det från en och då valde jag oftast den andra efter att ha kollat på nätet och framför allt - läget, det geografiska nämligen. Inga omvägar för besiktning här!
Men nu har det inte kommit nåt brev alls. Och jag vet att det brukar vara hösten. Vad heter stationerna? När exakt ska det besiktigas? Jag kan ju inte ens mitt registernummer.. För att inte tala om ibruktagningsdatum. Nå, idag kollade jag upp och insåg att det ska ske inom augusti månad. Och att det verkar som om min närbesiktningsstation har stängt. Irriterande men det måste ske. Borde ha en bilbetjänt som skulle sköta allt med min bil. Ogillar.
PS - Det kom ett brev idag - frid fröjd och härlighet. Tid beställd och besiktningen betald...

Gilla jinglar - not

Fy vad jag tycker illa om de där trudelutterna, jinglarna, som kläms in på alla möjliga och omöjliga ställen både på radio och tv. Såg just nyheter och väder. Från lokalnyheter till rikssändningen - jingel - och en sekund senare till riksvädret - jingel. Och förstås på slutet. Får nippran - och alltid hinner man ju inte ta bort ljudet. Vad är vitsen? Igenkänning förstås men nä - jag skulle gärna slippa. Störande, stressande, snuttifierande - det är vad det är!

Snuttstädning

Har en känsla att jag har bloggat om min förträffliga snuttstädning förr men så är det så då. Den är bara så bra för mej! Och har kommit igång nu igen när jag har börjat jobba. Stiger upp med så god marginal att det blir tid över mellan morgonmål och lokalnyheterna då kafferesten dricks. Och efter de nyheterna fram till duschen kl 8. De där snuttarna ägnas åt städning. I geografisk ordning. Börjar med nattduksbordet i sovrummet och vandrar genom huset tills jag når bortersta hyllan i köket. Det kan handla om en låda, en hyllmeter böcker, en samling kläder. Mycket bra att påminna sej om vad man har, ordna upp och om det går riktigt bra - kasta nånting (eller åtminstone ta nåt ner i källaren eller till torpet). Och det intressanta är att det känns så gott - det är så lugnande, som terapi. Rekommenderas och det tar inte mycket tid av dagen...

Konsumtionskonflikt

När det är lågkonjunktur - som nu - borde vi konsumera för att hålla hjulen rullande. Och helst konsumera inhemskt. Jag måste erkänna att jag mätt med ekonomiska mått är en dålig konsument. Jag köper på loppis, jag syr om och piffar upp, jag försöker att inte köpa onödiga saker (det skulle man inte tro när man ser mina lager), jag använder mina inköp länge. Jag är påverkad av både arv och miljö men också av att tänka helt själv. Vill ha ett så litet ekologiskt fotspår som möjligt. Och med det tänkandet blir man ingen god konsument som sätter hjulen i rullning. Men ok - på ett sätt nog. Köpa inhemskt betyder oftast  att köpa sånt som håller bra och då betyder det att man minskar det ekologiska fotspåret. Men nån sorts konflikt ät det ju nog...

Tröstekatt

Det finns en katt, plättkatten kallar jag den, som kommer på besök till torpet. En kelsjuk kisse som älskar mina mattor. När den kommer in i huset - helst på vinden - vältrar den sej på mina mattor och blir helt vild. Vill gärna vara i famnen och nära mej. Tycker så mycket om katten. Den dök upp första gången när min mamma var sjuk 2004 och jag minns att jag tänkte på den som tröstekatten. Ifjol när M och jag satt i trädgården och var ledsna efter B:s död kom tröstekatten. Idag när jag kände att jag var svag och i behov av tröst kom den - för första gången i år. Underbart. Kände att min tröstekatt kom.
Konstigt att jag inte har sett den i år - ofta har den kommit nästan varje gång jag har varit på torpet.
När den kom idag så tittade den förvånat på mej - är du också här? Och gick raka spåret in i huset och till mattan under matbordet. Sen ville den nog vara nära. Så glad att den kom - trodde redan att den var död. Min tröstekatt!

Nattliv

När man har vaknat klockan 3 badande i svett efter en ytlig sömn från typ 12 är man nog inte rustad att möta dagen. Det var min natt. Försöker få bort insomningshjälpen och passar på nätter mot lediga dagar. Men resultatet var inte lyckat. Mina friends på Fb kommenterade helt klokt att det är något i mitt liv som borde ändras. Ambitionsnivån sänkas. Så rätt. Och jag vet att det är många saker jag tänker på när jag ligger vaken. Torpet tex. Som enbart ger mej arbete - ett arbete jag inte tycks hinna slutföra. Men vad är alternativet? "Man har ansvar för det man har gjort tamt". Sälja bort allt? Men vad har jag då? Att såna konstruktiva tankar inatt. Trots min sömnbrist var jag ute på torpet idag. Jobbade och stod i - och njöt! Men kände nog att jag inte var i form. Förstås. Nå, troligen är jag så trött att nästa natt blir bättre - om jag inte somnar i soffan efter en god och diger måltid.

Noga

Var förra fredagen och lämnade in ett recept som skulle förnyas. Via apoteket till min läkare på min  hälsostation. Klart en vecka senare. Sa de. Så var det inte när jag försökte idag. Och den gamla medicinen var slut redan igår. Telefonsamtal apotek - HVC - inget svar. trots att det fanns ett specialnummer. Resultatet var att jag fick 12 piller ur min burk - det rings på nytt nästa vecka och jag får köa en gång till på apoteket. Tur att man är rörlig. Så noga är det trots medicinen är en trygg sak som jag har använt i många år. På ett sätt är det ju bra men litet väl strikt känns det...
Det här receptet ska bli mitt första e-recept.

KoNa

Eller Konstens natt. Underbar tillställning och som vanligt - underbart väder. Men där tar det slut. Jag har varit en sväng. Är så vansínnigt trött efter en natt med sömn noll (ja, jag vet att jag säkert har slumrat nån stund) att jag inte kände för vimmel. Dessutom så vansinnigt tråkigt att gå runt ensam. Så pass tråkig kände jag mej att jag inte orkade engagera mej och arrangera träff med någon. Men jag hann se kollegans konstutställning (samt en annan) och höra en fd studerande sjunga. Och se att det gick efter samma mönster som förr. Trevligt att det ordnas och jag hoppas jag har mera ork nästa år. Nu blir det mys hemma och så Ernst förstås. Om jag inte kvicknar till och går ut på nytt...

Ålder oförändrad

En vän talade om sin morfar. Han börjar närma sej 90, sa han. Hallå, den mannen är född samma år som min mamma var. Hon skulle alltså ha varit nära 90 om hon hade levat. Hon dog innan hon hann fylla 80. Och min pappa som dog innan han fyllde 50, han skulle också ha varit över 80 idag. Vet inte hur jag tänker, men inte tänker jag på dem så som de skulle vara på riktigt. På nåt sätt stannar åldern av  när en person dör. Eller? Blir de på något sätt ålderslösa? Vet inte men konstig känsla att tänka att min mamma skulle vara närmare 90...

Jag sjunger - alltså...

Jag hör till det förmodligen utdöende släkte som sjunger och visslar utan att jag tänker på det. Det har jag inte gjort på länge. Men nu har jag märkt att det har skett. Plötsligt - när jag stod och diskade hörde jag att jag sjöng. Och det har hänt andra gånger också. Bådar gott. Och igår satte jag mej på balkongen med mellanmålet. Också ovanligt nuförtiden.
Så bara jag skulle bli av med min hjärtklappning och min tandagnisslan nu också...

Sommar summarum

Det passar väl bra med sommarfacit idag - imorgon börjar jag jobba. Sammanfattar sommaren med orden upplevelser-ensamhet och saknad-stress-dålig sömn-godhet.
Det har varit en aktiv sommar. Massor med program. Och massor med sådant som jag inte brukar vara med om. Man kan fråga sej om jag hysteriskt har sökt sysselsättning. Jag tror inte riktigt - det har kommit naturligt. Det har handlat om konserter i massor, visiter, sommarfester - ja det mesta som har hänt i närmiljön har jag bevistat. Och någon gång har det känts av att jag har gjort det ensam. Att gå på en tillställning ensam kan göra att man känner sej ännu ensammare. Men oftast har man träffat nån att slå sej i slang med. Ensamheten och saknaden har också kommit på när jag har putsat och fixat på torpet. Och det skulle vara dags att duka upp för supé. Men att ställa till måltid ensam där, nä. Hellre äter jag ensamsupé i stan. Och saknaden när jag har gjort sånt som vi gjorde tillsammans. I smått och stort. Stress har det myckna programmet och allt farande till torpet nog på ett sätt gett upphov till. Är fortfarande känslig för bokningar. Och det har nog ibland varit så att jag har längtat efter oprogrammerade dagar. Och lugna morgnar. Far jag till torpet ska det faras ganska tidigt. För hett senare på dan. Och stress för att torpet (än en gång) nästan enbart blev arbete. Dålig sömn är inget nytt men riktigt skruttigt har det varit ibland. Hett, ljust, skränfockar på två ben eller med vingar. Men så upplever jag att jag har mött sån godhet. Jag har blivit så omhuldad. Bjuden. Fått känna delaktighet. Både med nya och gamla vänner. Det har gjort gott.
Vill inte ge skolvitsord men tycker väl nog att sommaren summa summarum har varit bra. Och skönt att det inte känns fel att börja jobba.

Körsbärsträd

Utannonserade jag i ett antal trädgårdsrelaterade Fb-grupper. Kom till att det är dumt att klippa bort växter som har rymt då det kan finnas nån som behöver dem. Och speciellt var surkörsbären på rymmen. Ett helt gäng hade hunnit etablera sej i fd potatislandet medan jag funderade.
Och oj vad det fanns intresserade! Minns inte nu hur många personer jag har haft på besök men kanske fem. Nån tog åt en annan också och nån kommer eventuellt nästa lördag. Och jättetrevliga personer - alla damer. Två var från min hemby, en bodde nästan granne med torpet. Nån hade en kompis som också ville. Och det har diskuterats gemensamma bekanta, studier och trädgård och mycket annat medan vi har gått lös på växterna. och det blev ju så mycket annat än körsbär. Rosor, spirea, nån perenn, syren , lönn. Allt har passat. Unga tjejer med nya hus och tomma trädgårdar, men också nästan jämnåriga till mej. Trevliga stunder. Och kontakt ska vi ha ännu - man kunde ju bara inte riva upp hallonen mitt i aktivaste bärtider.
Intressant var också att det verkar som om kontakt via Fb är det enda. "Vi är online sedan - om nåt skulle ändras". Inte mail, inte telefon, inte sms. Tur att man hänger med med plattan som får nät via klönten.
Och tur att Fb finns - annars skulle ju inte detta ha skett. Min trädgård blev rensad och nån fick växter. Vem vet om vi inte ska ha ett skitprojekt ännu - en av tjejerna och jag... De finns ju kvar ... via Fb.

På stan

Utanför krogen - flera stora blodfläckar på trottoaren. Man kan bara föreställa sej vad som har hänt i krogkön i natt. Och förundras över att fastighetssköteriet inte har städat bort fläckarna. Blod ser så dramatiskt ut.
På trottoaren utanför HS-center kommer en medelålders gubbe cyklande. Och har mage att plinga med klockan för att jaga bort fotgängare som var i vägen. Hallå - han hade inget att göra på hela trottoaren! Tyvärr mötte jag inte honom...

Je-Je-Jesus

Börjar med att påpeka att det här är mina privata åsikter i min privata blogg - så snälla, gå inte ut ur kyrkan när ni har läst den. I morse hade jag i bilen på hälsa och önska musik-programmet i radio Vega (minns inte vad det heter). Där spelades en låt från en ny skiva med andlig instrumental musik. Ovan molnen tror jag stycket hette. Och hallå - ur radion strömmade världens gungigaste dansmusik. Precis sån där där det känns som snurr, släpa foten litet osv. Sådär att man hade lust att bjuda upp till dans. Andlig, vaddå? Och då kom jag att tänka på den musik jag kallar je-je-Jesus. Den där sliskiga romantiska texten där det kunde handla om vilken man/kvinna som helt. Byt ut Jesus mot Pelle eller Lisa och du har en ny slagdänga.
I kören har vi ibland ytterlighetstexter -å ena sidan grunda texter som blir nästan som pekoraler och å andra sidan svavelosande texter. Och jag måste säja att jag klarar bättre av de svavelosande - de är barn av sin tid. Men för det mesta är körtexterna precis som jag tycker att texter med andligt innehåll ska vara.
Att sånt efter att ha fått lust att dansa tryckare när jag hörde Ovan molnen. Och ingen går ut ur kyrkan för det...