torsdag 30 april 2015

Ingen självklarhet

Jag blir så glad över en fråga som många människor ställer när jag berättar att jag ska gå i pension. De frågar om det känns bra. Inte det som man ofta hör - folk räknar dagar och månader och tom år till pensioneringen.
Glad blir jag dels därför att man uppriktigt tänker på hur det känns för mej. Men också för att jag tror att de som frågar så går till sej själva och sin jobbsituation - och konstaterar att den är ok. Det är ingen självklarhet att man skulle längta till pensioneringen. Och speciellt glad blir jag då unga människor ställer frågan. Så ska det vara. Allt har sin tid. Och nu är min jobbtid slut och min pensionärstid tar vid. Det känns gott - just för att jobbtiden också har känts god. Ingen större dramatik.


onsdag 29 april 2015

Samverkan - motverkan?

Jag har underfunktion i sköldkörteln, benskörhet och höga kolesterolvärden. Därför medicinerar jag. Tyroxin, Aledronat och Simvastatin.
Ibland undrar jag om de här "sjukdomarna" hänger ihop. Eller om medicineringen får dem att hänga ihop.
Läser bipacksedlar - och nu inte enbart för att utreda biverkningarna. De äro många - speciellt för Simvastatin. Men inte sånt nu.
När jag läser om Tyroxin så får jag veta att det kan bli komplikationer om det tas tillsammans med Simvastatin. Kan. Och att en långvarig för hög dosering kan leda till benskörhet. Nu kontrolleras mina värden regelbundet - men man funderar...
Om Simvastatin läser jag att det kan bli speciella problem med muskelsvaghet och muskelnedbrytning om man har sköldkörtelproblem. Kan.
Nu vet jag att jag som amatör inte kan förstå vad bipacksedeln säjer. Men jag förstår vad min kropp säjer tror jag. Muskelömt har jag, hjärtklappning har jag. Men om det är biverkningar eller annat - det vet  jag inte.
Känner annars ingen skillnad då jag jämför tiden före och efter diagnos.
Tyroxin tycker jag är ok - har förstått att det inte är bra att ha obehandlad underfunktion i sköldkörteln. Aledronat är kusligt  tycker jag men läser om såna som har fått sin benstomme förstärkt. Simvastatin tycker jag mest illa om. Varför får inte jag ha höga kolesterolvärden då andra får? Jag är inte fet, har inte högt blodtryck eller höga sockervärden. Varför fungerar läkare så olika där?
Nåja- jag är en foglig patient (fast jag ofta ifrågasätter) och skuttar glatt (not) till apoteket idag för att ta ut mera Simvastatin.




tisdag 28 april 2015

Lokalsinne eller kartminne

Vet inte riktigt vilket det handlar om , men jag har det inte. Hade ärende till en bekant i Gerby. Ett ställe jag har besökt förr. Promenerande. I sällskap med en som har både lokalsinne och kartminne. Fick anvisningar från två håll. Vid S-marketen. Gerbykorsningen. Lätt för dem att säja. Inga vibbar får jag av det. Kan inte föreställa mej hur vägen fram till ett ställe går. Eller hur landmärkena ser ut.
Och när man rör sej med bil är det svårt att hinna läsa gatskyltar och husnamn. Och att tänka i väderstreck fungerar inte alls för mej.
Men jag är bra att läsa skyltar och körde på Gerby. Kände igen huset så det var i verkligheten helppo nakki.
Körde visserligen förbi infarten först - och gick in i fel trappa. Men sånt händer den bästa.








söndag 26 april 2015

Öjenleden

Vandrade idag den 4,5 km långa Öjenleden. Än en gång. Och än en gång i regn. Den blir nästan ännu mera trolsk i regn så det skadade inte alls. Tog bilder av de fantastiska infotavlorna med berättelser om olika varelser. Ingen bra bildkvalitet - dels var det litet oklart väder och dels var Forststyrelsens tavlor inte alltid heller raka. Och bilderna togs med telefonens kamera. Jag delar ändå här - lyckades inte hitta bilder på nätet (ett tips till någon). Kusliga historier!

Skogsrået

Älvorna

Bergstrollen

Utbölingen

Rågubben

Tomten

Trollen

Vättarna



Till flydda tider

Det städas hejvilt i skolan. Gamla dammiga planscher tas ner från vinden. Lärare städar. Studerande städar. Betyder att det kastas bort saker. Och har betytt att saker har fastnat på mej.
Två vackra böcker - en psalmbok och en bibel. Tryckår typ 1888 resp. 1900. Jag behöver dem ju inte men kan ju bara inte låta dem försvinna.
Och så kom kollegan med mina kemianteckningar i mapp och häften. Något som jag gett hen när hen började hos oss. Tömde en mapp igår. Och det var nog något av Här är ditt liv. Prydliga handskrivna lösningar på uppgifter, på en massa "transparanger" och på papper. Utredningar om hur ett viss moment skulle undervisas. Prov. Skrivna först på skrivmaskin, senare på textbehandlare och till slut på dator. Kursplaneringar.




Det är ju inte bara för mej de är inaktuella. Tekniken är ju också föråldrad. Ingen oh-projektor mer, inga papperslager av material. Allt finns lagrat som filer i datorer och skall därifrån komma.
Minns då datorn kom i skolsammanhang att jag önskade att man skulle kunna scanna material för att lagra det. Typ förordningstexter och annat stort material. Inte fattade jag då att allt material skulle serveras mej i digital form från början. Också studentexamensuppgifter har vi numera tillgång till.
Och för att anknyta till början och böckerna - också bibel och psalmtexter får vi på nätet. Och det som lärs ut via de vackra planscherna googlar vi fram.
Härliga teknik - vad du har gett oss mycket! Allt var inte bättre förr. Men kanske vackrare och mer personligt. Smaksak.




fredag 24 april 2015

Välkommen tillbaka, 70-tal!

Läste just i dagens blad att 70-talets mode är hot. Har nog läst det tidigare utan att se något av det men nu verkar det vara sant. Vad jag har längtat! Och jag tror inte det är nostalgi typ ge mej ungdomen åter det handlar om. Utan att 70-talets mode är min stil.
Vad jag har längtat efter de utsvängda jeansen. De som på ett snyggt sätt går ner över skorna. Helst då mina favoriter med snedficka. Och vad jag har längtat efter de låna mjuka följsamma generösa klänningarna i mjukt blommiga tyger. Att använda med platta sandaler, storbrättad hatt och stora solbrillor. Långa kjolar, gubbskjortor i skön bomull. Stora tröjor. Landstigningsrockar.  Färger! Hippiestil! Litet eko-stuk. Flower power.
Det är vad jag hade på 70-talet och det jag hoppas få se igen denna vår. Och bli ägare till.
Och sen - om 70-talsideologin - ståpåbarrikadernaochförbättravärldentillsammans - också kommer tillbaka - då tjuter jag högt av glädje.



onsdag 22 april 2015

Hempyssel

Oj vad det finns att göra i ett hem. En truism, ja, men jag kan ändå inte låta bli att förundra mej. Och nu talar jag inte grundstädning eller nödvändigheter utan småfixningar.
Hade bestämt att den här förmiddagen skulle bli en sådan fix-time. Allt som kom emot skulle jag ta itu med. Och det var mycket det. Sortering av vantar, sockar, mössor som inte behövs nu. Tvätt, lådor. Och scarfarna kom med av bara farten. Nåt band att sy i. Datorer att packa in out of sight (de gamla). Nåt som hängde snett, nåt som föll ner. En dörr som länge har kärvat - några drag med en skruvmejsel fixade det.
Svettig och nöjd njuter jag av mitt något luftigare och bättre ordnade hem.



tisdag 21 april 2015

Vill inte, vill

Idag drog jag igång torplivet på riktigt. Räfsdag. Och som alltid funderingar kring hur jag ska ha det med torpet. Orkar jag hålla igång det ensam? Orkar jag uppmobilisera den iver som behövs för att hålla igång det?
När jag väl kom igång var svaret definitivt ja. Att ta fram trädgården efter vinterns vila, att gå på mjuka gräsmattor, att känna dofterna, att se det nya som pickar upp i rabatterna, att se och höra fåglarnas vårbestyr - nog är det ju bara så fint! Och så hälsosamt för både kropp och själ.
Men så - just innan jag skulle åka - då kom det en frestelse i form av en ledig lägenhet. En som är så stor att de kära möblerna som nu finns på torpet skulle rymmas in. Pappas gungstol. Bordet från barndomshemmet. De ärvda stolarna med tygsits. En lägenhet som är i markplan. Den feges egnahemshus. Betyder att man kan ordna det som jag gillar - gräs under fötterna då man går ut. Och plats för små odlingar. Dvs en lägenhet som eventuellt skulle göra det lättare att göra sej av med torpet. Men vill jag det?
Nu saknar jag B som diskussionspartner. Jag vet att jag har flera jag kan diskutera med men det är inte samma som att diskutera med den man lever med. Saknar!
Men det är bara att gilla läget och gå på visning ikväll. Till Kaserngatan 24 .



måndag 20 april 2015

Materialist?

Måste bara filosofera över mej själv. Kände mej litet nere. Lättpåverkad av känslostämningar. Trött efter kort natt som följde på lång valjobbdag.
Men efter att ha klätt på mej spenderbyxorna ett tag känner jag mej mycket bättre. Jag skaffade mej alltså saker för pengar och det gjorde att jag kände mej glad. Är jag materialist?
Nu går jag faktiskt inte med håven. Utan funderar seriöst. Finns det en dellycka i att få saker?
De saker det handlar om är min hudkräm och mitt lyxiga skumbad som jag beställde på "postorder", dvs via nätet. Och min dimissionsklänning som plötsligt dök upp, efter allt sökande och alla arrangemang jag redan hade. Saker som jag behöver - men hur kan de påverka min sinnesstämning så? Som sagt - är jag materialist eller är det bara kvinnan, samlaren som reagerar?


söndag 19 april 2015

Heja ungdomarna

Är på paus från mitt uppdrag i valnämnden i Sandviken (Hietalahden koulu). Vill bara blogga i min glädje över att så många ungdomar har hittar till vallokalen. Åtminstone har vi den känslan, vi som sitter i vår valnämnd. Och många förstagångsröstande helt klart.
Kanske de med den sittande regeringens fnattande med studieärenden insåg hur mycket av det som bestäms av de förtroendevalda är sånt som berör ungdomar. Eller - kanske vi ska säja som berör oss vanliga människor. Och mycket glädjande att man reagerar med att gå och rösta. Rösta på en kandidat som man tror på. Och ännu finns det några timmar tid att gå och påverka - gammal som ung.
Sen är ju de unga så praktiska - de har ofta ett fotoförsett körkort med streckkod - lätt som en plätt att läsa av.
Själv sitter jag med ett utgånget pass, ett papperskörkort och ett fpa-kort utan foto. Men kombon blir bra - åtminstone hittills har det blivit bra.
Nu snart tillbaka till valjobbet. Flaggorna vajar, vädret nästan somrigt varmt. Toppen valdag som följs av den olidligt spännande rösträkningen och resultatet som kommer ännu ikväll.


fredag 17 april 2015

Vilka kringeffekter!

Var på musikal igår. På "Natten är ännu ung" - baserad på Lars Sunds roman (som utkom i nyutgåva i år). Hade förberett mej genom att läsa boken på nytt.
Och när jag säjer att den var bra betyder det förmodligen att den var toppen. Jag gillar nämligen inte musikaler. Tycker det är ett konstlat och högljutt sätt att framföra något. Här fanns emellertid så många starka och fina inslag att jag kunde njuta. Och flera av sångerna var sådana att de helt klart fastnade. Bra betyg. Men kom nog på mej med att önska att det hade varit en vanlig textpjäs - med samma värme, styrka och humor som i musikvarianten.
Men det som jag njöt riktigt mycket av var proffsigheten. Största delen av de agerande var studerande. Också scenografin - mycket smart - var ett verk av studerande. Och så njöt jag av att sitta i den fina salen i Allegro. Dessutom gladde det mej att det hela gjordes både på finska och svenska. Och var textat på en remsa i taket (satt dock själv så jag inte egentligen såg den).
Det som jag ändå vill lyfta fram som det största här är det lyft musikalen ger lilla Jakobstad. Fullbokade föreställningar, recensioner i tidningarna, den nya Allegrosalen upplevs av folk som inte varit där förut. Plus att det är en fjäder i hatten för Novias och YA:s  konstutbildningar i småstaden. Det som belackarna inte trodde på när det begav sej.
Grattis Jeppis!


torsdag 16 april 2015

Bok - kom tillbaka!

Jag har på något sätt tappat bort mitt bokläsande. Jag som brukade besöka bibban ofta, alltid läsa en lång stund innan jag somnade. Och nu får jag nog säja att det är datorns fel. Utan att tycka att det är något  fel. Det handlar bara om ändrade rutiner. Jag läser massor -men oftast på nätet. Nyheter, artiklar och en del bloggar. Och mina godnattrutiner har blivit till att umgås och läsa och pyssla via plattan. Och sen släcker jag. Och dagen är så aktiv att det känns konstigt att försjunka i en bok.
Men jag vill ha mina bokstunder. Det kändes så bra igår när jag satt i min lässtol och förberedde mej för dagens musikalupplevelse med att läsa "Natten är ännu ung". Litet syndigt att bara sitta still och läsa men de tankarna får jag nog död på. Och sen märker jag att det är en färdighet -det att koncentrerar sej på att läsa en text en längre tid. En färdighet som jag får öva upp. Jag är med i boktipsgrupper på fb och borde ju i princip ha förutsättningar att bli en god bibbakund nästa år. Och min egen bokhylla (och nattduksbord) har mycket att bjuda.
Välkommen tillbaka i mitt liv, boken!


måndag 13 april 2015

Deklaration på nätet kanske

Konstaterade idag att det kanske skulle ha varit bäst att göra deklarationen på nätet. Efter att ha stått på huvudet i bioavfallskärlet för att få upp mitt deklarationskuvert som på väg till postlådan hade hamnat underst i kärlet. Så kan det gå när man har mycket i händerna. Och vilken tur att jag kom att tänka på att jag hade haft det med mej ut. Det hann jag fatta medan jag gick tillbaka in efter paraplyet och funderade var mitt kuvert fanns.
Jag har någon gång deklarerat på nätet men det känns tryggare att skriva hyresinkomstuppgifter, och vederlag på papper. Det syns på nåt sätt bättre då. Säjer jag som annars är så digital och pappersfri.
Slutet gott, allting gott denna gång. Men kanske om ett år blir det digitalt.
Lyckades putsa bort det mesta av bioavfallet från kuvertet.



Uppskattar

Intressant att iaktta hur jag nu reagerar positivt på sådant som jag vet inte finns mera när jag blir pensionär.
Tex en fortbildningskväll. Det är nu för mej ett tillfälle till samvaro - och också information om och diskussioner kring intressanta sakerna. Trots att det mesta ju berör sånt som kommer när jag inte mera är jobbaktiv. Men samvaron, ja.
Och en träff med de lokala studiehandledarna. Kommer att gå med på lunchen av samma orsak som tidigare nämndes. Träffa trevliga människor - mina samarbetspartners genom åren. Men sen avviker jag och återgår till att ha ledigt.
Och ännu en sak som bjöds ut. Att få fara med de studerande till Jeppis en kväll för att se "Natten är ännu ung". Sånt kommer inte sedan. Det tackar jag ja till.
Och ettornas friluftsdag i Världsarvet. Kommer troligen att vara med på egen tid. Bara för att jag vill.
Lärarbonusar som försvinner.
Jag hoppas att skolan fortsätter med den trevliga traditionen att bjuda in pensionärer till fester och teaterbesök. Kommer garanterat att delta. Vill nog hålla kontakten.



söndag 12 april 2015

Drar igång

Ibland när jag tänker på att dra igång torparbetet på våren blir jag matt. Och fundersam. Det är ju så slitsamt. Och hur ska man få tid - tiden fylls ju till 100 % på vintern fast man inte sätter någon tid på torparbete.
Men det behövs bara en bra startdag som denna för att jag ska tänka i andra banor. Värmen, dofterna, det nya som pickar upp i rabatterna, fågelsången, röken från egen brasa. Det är energigivande. Och jag skuttar glatt mellan verksamheterna och njuter. Idag en liten miss eftersom dörren till kantoret inte gick att öppna. Utvidgat sej i fukten. Men det finns ju så mycket annat att göra. Rensa rabatter, klippa ner gammalt, ta ut det som ställdes under tak i höstas. I och för sej saker som man borde vara två för. Men det är nu bara att gilla läget.
Nu är jag alltså på G och ser fram emot att fara på nytt.Med en låneräfsa från stan tills dörren går att öppna. Och tid fås nog för sånt man gillar.
Som grädde på moset fick jag idag besök av Missankatten. Som var kelsjuk som bara den. Njöt.





lördag 11 april 2015

Antiklimax

Att få en ny dator för en nörd som jag är ju något av julafton. Senast jag bekom en ny stordator var 2008. Och igår hände det på nytt. Hade spetsat mej på en massa trubbel och inkörningsfunderingar men det gick nästan för enkelt. Det är ju så att jag har kört med win 8 på lilla skoldatorn och dessutom var det på nåt sätt som om de värsta apparna man brukar bjuda i nya datorer redan var borta. Så jag myste till utseendet litet och blev hastigt vän med datorn. Så vän jag nu tänker bli med win 8 - tänker ta finliret när tian kommer.
Och själva apparaten är snabb, tyst (ssd), sval. Ingen Rolls Royce men det behöver jag inte. En sak som jag hade väntat mej mera av är batteritiden. Men det är väl så med de stora skärmarna - de slukar batteri. Har gjort några inställningar nu som ska hjälpa till att förlänga tiden.
Litet nöjd var jag när jag lyckades öppna lagrade filmer (.rec) genom att byta VLC från app till "riktig". Jag har ju förstås hdmi på den här så jag kan se på stor-tv-n.
Och nog är det ju en lyx att ha en bärbar dator - den gamla satt fast i nätströmmen hela tiden. Och att ha ett tangentbord där alla tangenter fungerar. Och där skärmen fungerar och inte är en extern skärm på sidan om det hela. Nivån har stigit märkbart.
Och trots att det gick lätt finns det något smått att överlista ännu. Tex talar den finska i nåt hörn - och så vill jag få den att vakna när nån chattar med mej. Så litet kul har jag framför mej. Ja och så ska dokument och bilder överföras från den gamla.
Ursäkta - borde väl ha skrivit in en nördvarning i början.


fredag 10 april 2015

Imponerad

Är som bekant mycket teknikintresserad och följer med vad som händer på fronten. Ändå händer det att jag blir imponerad.
Tex härom dagen då jag var på fortbildning i Närpes. Där vi hade en föreläsare som satt i Sverige. Och som ändå var i direktkontakt med oss. Nu är ju videokonferens inget nytt och jag har själv förstås upplevt det förr. Men det fungerade på något sätt så snärtigt med enkla medel. Han kunde läsa våra chattfrågor - och höra våra riktiga frågor. Det hela blev inte sämre av att det idag kom ett "protokoll" - streaming av föredraget, chattar med svar, gruppernas redovisningar. För att man ska kunna gå tillbaka och för att den som inte var med ska kunna ta del. Dessutom var kallelsen också ett snärtigt utnyttjande av teknik. Så ska slipstenen dras!
Det som föreläsningen handlade om var hur man kan göra snärtiga lektioner genom att utnyttja tekniken - mer än videokonferens - sk Blended Learning.



onsdag 8 april 2015

Lätta på klädtrycket

Det kändes akut. Behovet att få bort litet ur garderobens gömmor. Ett par gånger har jag fått leta igenom hängkläderna många gånger för att hitta ett visst plagg. Då är det för trångt. Dessutom blev jag inspirerad av väninnan Roses blogginlägg igår.
Plötsligt var det läge att sanera. I skjortlagren. Riva ner alla de där hårt hoprullade i mellanlagringen. De som inte används men kan behövas. Där borde ju finnas några jag kan avvara.
Men.
Där fanns de där som är bra att ha under en kofta eller en tröja. Där fanns de där stora vackra skjortorna som ibland används till utejackor på sommaren Men som egentligen väntar på att modet ska ändras. De är ju dock ca 20 år gamla - det borde ske snart. Där fanns de där som blir bra att ha hemma när man blir pensionär. Och där fanns de där som väcker minnen. Skjortan med den fina spetskragen. Och de där som användes på supéerna med B. Och så de som behövs i trädgårdsarbetet på torpet. Hittade också felköpet som bara väntar på att bli rätt. Och den där mjuka lätta som kan användas som morgonrock på resor. Och förstås alla de andra.
Det var ju inte speciellt bra med alla dessa fynd med tanke på att målet var utrensning. Och faktiskt - två vita hamnade i Röda Kors-kassen i bastun. Och så rullade jag ännu hårdare så några från stången rymdes med.Nu är det tjockt där. Jag kan/vill icke räkna dem alla.
Nästa gång är det koftorna som ska gallras ut. Eller långbyxorna. Eller klänningarna. Eller tröjorna. Eller.. Tänk om det går lika trögt som med skjortorna. Borde visst läsa Roses blogginlägg en gång till.




Rösta

Tassade in till förhandsröstningslokalen i min närhet. Igår på väg till mitt möte. Tänkte rösta. Men jag träffade bara stadens trevliga datakille som riggade upp systemet. För det var ju inte igår det började, utan först idag. Fnurr på datumuppfattningen hade jag.
Intressant att filosofera över att jag drar i dörren till förhandsröstningen en dag för tidigt. Jag som har stått på barrikaderna och talat mot röstning på förhand. Hade en insändare och jag tror tom jag fick plats i lokalradion. Hade hört nånstans hur mycket hanteringen av en förhandsröst kostar. Var så övertygande att posten i Petalax fick uppleva en person som kom för att rösta och var beredd att betala för sej. Det jag då ville åt var "onödigt" förhandsröstande - naturligtvis hejade jag på förhandsröstning för sådana som av olika orsaker inte kan rösta på valdagen.
Själv tycker jag det är högtidligt att rösta på valdagen. Flaggdagen. B och jag gjorde alltid stor sak av våra röstningsvandringar.
Det blev slut på det när vi båda började sitta i valnämnd och var fast hela valdagen. Och på den vägen är jag nu - sitter i valnämnd - och har vant mej vid att förhandsrösta.
Och gott folk - jag vet inget om kostnaderna idag - systemet har utvecklats. Så - rösta! Nu eller på valdagen. Den som inte röstar ska inte heller klaga.
Idag gör jag ett nytt försök på min vandring till fortbildningsbussen. Jag röstar på ungdomslokalen.



måndag 6 april 2015

Jämna plågor

är ett uttryck jag tycker illa om. Mycket illa tom. Ni vet det där som folk svarar när man frågar hur de mår. Jag tycker det är ett hån mot den som frågar och faktiskt vill veta men också ett hån mot livet. För det är ju inte jämna plågor. Inte för människor som lever ett normalt vardagsliv. Och jag tror inte de som verkligen har det svårt svarar så.
Men jag har (faktiskt ganska länge) funderat på om vi människor är sådana att vi alltid oroar oss för någonting. Eller är det bara jag som är sådan?
När jag jobbar - speciellt förr då det var heltidsjobb - fanns det alltid nåt att fundera över. Hur hinna, när ska jag, hur ska det gå? Men när det är mera tid över och jobbet inte stressar kommer andra saker upp. Saker som säkert finns där hela tiden men som inte har kommit upp till ytan. De har inte haft rum. Det kan vara att oroa sej för hälsan, egen och andras, och över huvud taget för nära och kära, för saker som ska klaffa i vardagen. Det finns ju som bekant måsten och uppgifter också fast man förfogar över sin egen tid.
Och ännu en sak som jag oroar mej över - eller egentligen ältar - vad jag inte sa och framför allt - vad jag sa. Och hur det uppfattades. Jag kan förstöra många timmar av mitt liv med sådant ältande.
Det är inget som fyller min tid men det finns där. Som en sten i skon. Tror att jag är speciellt drabbad för att jag lever ensam. Perspektivet saknas - fokus är för mycket på det egna jaget. Undrar om det är nåt man borde jobba bort - eller är det så människor har det. Men det är absolut inte jämna plågor!





söndag 5 april 2015

Hjärtevänner

Jag kan inte låta bli att kommentera programserien Hjärtevänner som nu är inne på andra varvet. Såg del 3 idag.
Först är jag så glad att det görs program om bejakar 60-plussares behov av närhet, av en hjärtevän. Ett program som bejakar att man också som äldre behöver någon man kan kalla sin. Att känslorna inte försvann med åren. Att att det inte alla gånger är gott att vara ensam.
Sedan är jag så imponerad av människorna som finns med i programmen. De blottar sej  och sina känslor på ett så ärligt och äkta sätt. Och de går med på att träffa en främmande människa med kameran surrande. Och vet att det kommer att visas på tv.
Men allra mest imponerad är jag av programledaren Magnus. Den underbara rikssvensken som ärligt och uppriktigt vill nå djupet i alla de inblandade. Som med sina frågor får den mest stela finländare - man som kvinna - att plocka fram det där fina, ärliga, självanalyserande som finns i oss alla. Men som många har svårt att nå och verbalisera. Han får dem att tala om relationer som tog slut, partners som dog, barndomen. Om sorg, ensamhet och längtan. Utan att det blir kletigt.
En sån där Magnus borde vi alla - unga och gamla - ha omkring oss. En som skulle få oss att verbalisera svåra viktiga saker. Viktigt program.
Litet onaturlig verkar nog "träffen" - att sitta och tala över en måltid och försöka komma underfund med varandra medan kameran går. Jag tror jag skulle be om "jatkot" med kameran stängd. Eller att få gå på date med Magnus. Hi.


lördag 4 april 2015

Applåder?

Kyrkan igår. Vi har hört Haydns "Jesu sju ord på korset" - framfört av Ungdomorkestern. Och textläsning. Långfredagens gudstjänst. När det var slut sa jag till mannen bredvid mej (en främmande man som jag hade kommunicerat med) - det känns som om man skulle vilja applådera. Han tittade på mej och tog i med en riktig kara-applåd. Jag stämde in och så också några andra. Men vi konstaterade att det nog inte var läge.
Varför var det inte läge? Den fina orkestern hade gett oss en timmelång musikupplevelse. För att det var gudstjänst?  Och långfredag?
Har efteråt funderat på när det är läge att applådera i kyrkan. Vill gärna ha synpunkter för jag vet faktiskt inte.
När Sångargillet har konsert i kyrkan? Helt klart. Och när någon av passionerna uppförs - på långfredag. När församlingens körer har konsert i kyrkan? Ja. När församlingen ordnar luciamorgon? Troligen. När vi sjunger de vackraste julsångerna? Och kör och lucia uppträder. Eventuellt. När det är något speciellt framförande under en gudstjänst? Vet inte. I förlängningen kunde man ju då också tänka att man skulle applådera en riktigt bra predikan. Och varför inte, tänker en del av mej. Mera spontanitet i kyrkan! Men jag undrar om inte den restriktiva hållningen till applåder i kyrkan har att göra med att man inte vill lyfta fram enskilda människor. De är bara tjänare.
Med facit i hand och litet eftertanke tror jag att jag ångrar att jag initierade applåder efter långfredagens gudstjänst. Eller?


fredag 3 april 2015

Kolonien

Reportaget från Vexala sommarkoloni i dagens blad väckte minnen. Minnen från folkskoltiden. Det var nämligen så här att koloniveckorna bjöds ut åt skolbarn som inte hade egna sommarstugor. Inför havets anlete skulle man stärka sej med uteliv och närande mat.
Och (obs - det här är nu så som jag minns det) på våren samlades det namn på sådana som skulle fara. Och fara till kolonin - det ville jag inte. Inte ville jag fara hemifrån - jag var ett mesigt barn. Och inte ville jag varje morgon gå barfota på en väg med vass småsten - det gjorde man där hade jag förstått. Och jag uppfattade att det var obligatoriskt om man inte hade sommarstuga. Tack och lov sa min mamma att jag fick säja att vi kunde vara på kusinernas sommarstuga. Och det var sant - där var vi och hälsade på då och då. Och det dög. Det som tydligen inte dög var att vi nästan hela sommarlovet vistades på landet - i det hus vi lämnat då vi flyttade till Vasa - eller hos moster.
Efteråt kan jag tänka att det här var ett trauma som jag själv hade skapat - inte kunde det ju ha varit så att barn tvingades till sommarkoloniliv!


onsdag 1 april 2015

Watt eller lumen - eller eventuellt Kelvin

Köpte led-lampor idag. Och hittade inte det jag sökte i produktbeskrivningen - en jämförelse med det gamla watt-talet. Typ att lampan motsvarar 60W i jämförelse med glödlampa. Och kanske med tillägget varmt ljus.
Det enda jag hittade var effektförbrukningen 6W och Lumentalet  och Kelvintalet. Är det så att det är dem man ska börja lära sej nu? Sen tyckte jag att 1000 timmars förbrukningstid verkade aningen litet. Det här var Airams storlampor. Efterkommentar. 15.000 var det nog - 1000 timmar var något annat - vet inte vad.
Jag har nog förstått att folk studerar sej halvt fördärvade för att hitta rätt led-lampa men jag tycker det gick bättre förra gången. I verkligheten var lampan jag skruvade i köksarmaturen helt bra.
Man kan ju tackla problemet som min expert i butiken - en ung tjej som höll till på lampavdelningen. Man tror på vilket tal som helst i beskrivningen. På min fråga svarade hon att den motsvarar 230 Watt - råkade få syn på spänningen 230 Volt. Suck.