Litet vardagligare men dock i samma riktning vill jag föra fram min saknad.
Ett varuhus? Och ett så enkelt varuhus som Anttila? Ja, faktiskt - det kan man sakna. Kanske speciellt för att det inte finns något annat varuhus i stan. Men nog också till en del för att jag tyckte om att kolla Anttilas utbud. Säsongsväxlingarna på de olika avdelningarna. Heminredningen där det kom färger som matchade tiden. Och kläderna - de vanliga, enkla. Ny kollektion, ett nytt litet äventyr. Kosmetik - fast om den avdelning hängde ett moln av dålig lukt av nån anledning.Kunnigt folk på elektroniksidan. Tänk ett tidevarv hade de också en matavdelning.
Det var via postorderkataloger som man i tiderna bekantade sej med Kalle Anttila och hans varor. Och sen under studietiden billigvaruhuset i backen. "När skjortan blir smutsig går man till Kalle och köper en ny", sa pojkarna. Nå, Anttila utvecklades en hel del efter det.
Det som Anttila var i Vasa - det som Klinkman också påpekar - var en plats där man kunde strosa och samtidigt kolla in. Sånt gör man inte med en massa småbutiker. De må då vara hur galleriaplacerade som helst.
Vill ha Anttila åter. Eller ett annat varurhus. Men ett varuhus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar