Påhopp

För första gången under alla mina pass som hungerdagsvakt blev jag idag påskälld. Eller rättare sagt - jag i min roll som insamlare för terrororganisationen Röda korset. Som tar in dem i landet, de där som skjuter finlädare i Åbo. Han höll på en bra stund, den magerlagde mannen. Han var arg. I min roll som insamlare kunde jag inte ta diskussion med honom. Efter ett tag sa jag bara att jag inte tänker ta någon debatt med honom och så småningom gick han.
Det kändes litet konstigt. Att han var så fylld av sina negativa känslor att han måste gå lös på en oskyldig insamlare.
Att det finns folk med negativa känslor till Röda korset och andra hjälporganisationer vet jag förstås. Jag är bara inte van att höra nån verbalisera dem.
Nå, faktiskt så läste jag en tråd i Puskaradio Vasa härom kvällen. En tråd som startade med att en förälder puffade ur sej nåt om barnet som hade kommit från skolan och berättat om att klassen ska samla in pengar till hungerdagen. Puffade om Röda korset, kan man nu lita på det, det mesta går väl till omkostnader och chefslöner. Efter det hakades det på i samma stil och blandades saligen ihop det mesta. Någon stod upp för Röda korset, redde ut och tog reda på fakta, länkade till bokslut och försökte få det hela på rimlig bog igen. Men det var nog ett vulgärargumenterande utan like.
Det verkar vara så att man får ladda upp med sakargument och ha dem i beredskap. Man får tydligen räkna med påhopp - också på den organisation som de flesta ändå brukar hänvisa till som pålitlig. Jag är väl nog för blåögd och tror gott om folk.
Och - ja - jag kommer att fortsätta hjälpa Röda korset att hjälpa.