Köpa och sälja

Det har på nåt sätt varit så spännande tider med köp och sälj att det inte ens har blivit blogginlägg.
Nu är både köp-och säljkontrakt i hamn och det enda som kan sätta käppar i hjulet är det faktum att Åminne har inlösningsrätt. Det betyder att fram till den 15 maj kan en aktieägare köpa det jag har köpt. Ingen tror att det kommer att ske så troligen blir jag ägare till kolonilott 63.
Det var nog egentligen mera spännanade på säljsidan än på köpsidan. Också för att jag bestämde att göra allt utom köpebrevskrivandet själv.
Mitt blogginlägg om att jag säljer väckte intresse. Flera anmälde sej. Mäklaren kom ut och värderade. Skyhögt tyckte jag och sänkte inför visningen. Som faktiskt blev den enda visningen.
Köparna in spe kom med ett motbud som visade sej vara det jag hade tänkt att jag kan gå ner till och vi slog till utan dess vidare köpslående.
Mäklaren tyckte nog att jag sålde för lågt - men hur skulle hon kunna veta.
Hur skulle hon kunna veta att jag skulle ha gått sönder under en lång tid av visningar. Visningar som skulle ha krävt att jag håller trädgården i skick. Att jag under sommaren springer där och klipper gräs när jag vill vara på det nya.
Hur skulle hon kunna veta att jag inte skulle ha klarat av spänningen med bud och motbud och eventuellt gå tillbaka till ruta ett.
Hur skulle hon kunna veta att det var de här köparna som skulle ha det. Att det var de som älskade stället redan när de såg det. De här som kommer att ta hand om det bättre än någon annan. De här om såg alla skavanker utan att bli förskräckta.
Hur skulle hon kunna veta att jag inte tycker det spelar så stor roll om jag får litet mer eller litet mindre. Den mellanskillnaden ger jag som ett tack till mitt älskade torp. För att det ska få de bästa ägarna.
Och hur skulle hon kunna veta om jag efter en lång visningskamp (och kanske med arvode till henne) skulle få nåt högre pris. Själv tror jag att priset var just precis rätt.
Och dessutom - vi var så nöjda och glada båda parter - vi hade inte pinat varandra med bud och motbud. Jag fick överräcka en av de stora nycklarna med en kram och så gick vi och tog ett glas skumpa. Bästa tänkbara sätt att avsluta en fin affär.