lördag 12 maj 2018

Så misslyckad och älskad

Jag satte mycket tid på att välja soffa för ett antal år sedan. Hade hem tygprover. Valde bort butiker där de  värsta tuggummituggande "bilhandlarna" fanns, kollade noga tygets hållbarhet.
Men ändå tog det inte länge förrän tyget i sittdelen i min gula skönhet sprack. 6 veckor på reparation (i Lahtis om jag minns rätt). När den kom tillbaka tog det inte länge förrän tyget i den gula skönheten sprack. Samma procedur - 6 veckor utan sittdel. När det hände tredje gången orkade jag bara inte utan tog loss tyget och sydde själv. Och nu har det hållit.
Det är en bäddsoffa med superfin bäddmekanism. Tung som bara den. Ochdet är illa för den är så låg att ingen dammsugare ryms in under den. Hur kan man ställa till det så?
Tyget var ljust och känsligt och efter ett tag var den så fläckig att jag måste byta tyg på sitsen. Ett tyg som också blev fläckigt och nu är soffan täckt av en filt. Riktigt snyggt.
Men - så blev den nersutten. Sitter man två i den stjälper man nästan i famnen på varann.
Så - när det skulle bli ny fanns det några kriterier som skulle uppfyllas - tyget inte så ljust, sittdelen i separata kuddar - inte hela längden i ett, ingen bäddmekanism, tillräckligt höga fötter. Sån har jag beställt för mer än en månad sen. Och snart kommer den nog.
Men - jag kommer att sakna min gula! Den har blivit en famn för mej. Den var min trygghet under tider av sjukdom och död. När jag lägger mej i den - vilket sker ofta - känns det som att jag är hemma. Dessutom ryms jag fast datorn är parkerad i ena ändan av soffan. Och dessutom älskar jag den gula färgen.
Vad trist det ska bli med den magra brunaktiga nya soffan! Får hastiga tag ställa till kuddar som ger färg åt det hela.
Den fina bäddmadrassen ska delas itu och bli madrass i kolonihuset.
Men hoho - tänk att man älskar en soffa som är så misslyckad!




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar